saknar ord...
jag visste det… bara visste det
Kniven som var tryckt mot min strupe var kall. Blicken som fanns i hans ögon gick inte att beskriva. Det fick mig att inse. Man tjafsar inte med honom.
Jag hade haft ett tufft liv och visste reglerna. När jag gick i skolan så var jag med dem tuffaste. Fick många slag men slogs mycket själv. Jag visste reglerna, visste hur man skulle hantera det. Jag fick respekt, den respekten som fick mig att känna mig som mästaren. Det fanns ingen som jiddrade med mig. Jiddrade ingen med mig så hände inget. När det väl var någon som jiddrade så fick dem lära sig att så gör man inte igen. Inte mot mig.
Jag var tjejen med attityd, som vågade visa att jag inte är rädd. Inte för något.
Det hade börjat som en bra morgon. På utsidan såg det ut som vilket svensson liv som helst. Hade hund, hus och en stor bil. jobbade på bra, vilket syndes i mina papper ifall någon skulle kolla upp mig. Men jag hade också ett register hos polisen som många hade i den här staden. Har man en gång varit en som är med i ett gäng som man inte jiddrar med så är man alltid samma människa och samma gängmedlem hur lång tiden än går. Sådant måste man inse, man kommer inte ifrån det så lätt bara för att man slutat skolan.
Man hör hur många psykologer på tv säger att sådant har med bakrunden att göra. Vem man kommer att bli och hur det går till. I skolan säger dem alltid att det är dem tysta som är värst. Men båda har rätt. En tyst människa håller allt inom sig. När väl hatet kommer ut så är det välplanerat. Mycket av det som har hänt i skolan då och vad som händer nu har såklart påverkast av min bakgrund. Mitt liv = knas
Vaknade upp varenda morgon med kränkande ord. Äckliga beskrivningar om vem jag är. Men framför allt slag, mina ”f” drack sig alltid fulla efter dem kommit hem från jobbet. Hur dem klarar av det varenda dag förstog jag aldrig. Alltid innan dem skulle upp o jobba så vaknade man av hur någon slog hårda slag i mitt ansikte. ”vilken jävla fitta du är, fan du borde aldrig blivit född så värdelös som du är” somnade om senare ihop med gråten o mina tårar. Vaknade sedan upp att det inte var något hemma. Satte då på radio på näst högsta volym. Metal musiken fick mig att sjunga med och må bättre. Vad folk tyckte i lägenheterna runt omkring sket jag i. det enda man tänkte på var att göra sig klar och gå till skolan. Ifall jag skolkade en lektion el 2 sket jag i. jag var alltid klädd i svart och en massa trasiga kläder. Folk skulle fatta. Men vissa fattade inte.
Jag var alltid den som var tyst i skolan när man var liten. Stod ut med hur folk tryckte ner mig, hur man fick falska vänner hit o dit. När man började högstadiet och gymnasiet så orkade man inte mer. Utan då fick dem se. Jag njöt av att slå. Och se vad jag har hamnat. Långt ifrån mitt gamla liv fast ändå väldigt nära.
Allt i lågstadiet samt högstadiet handlade om att passa in. Passade du inte in så var du ingenting värd utan du var konstig, äcklig och värdelös. Jag trodde alltid att man var tvungen att se bra ut. Alltid ha dem finaste kläderna och få blickarna till sig. Men hur man en höll på så lyckades man aldrig att passa in. Man hörde hur dem sa ” hur mycket du en försöker så kommer du inte att lyckas” det fick mig att tappa hoppet men fortsatte ändå att försöka. Visa att jag kan. En dag klädde jag upp mig i saker ja hade snott som fick alla att tappa hakan. Förvånade över hur jag, tjejen som inte lyckades passa in kunde klä sig så snyggt. När man väl hade fått uppmärksamheten så klädde man sig slampigare för att visa att jag kan klä mig så utan att bry mig om vad folk tycker. Jag visade att dem inte var något värda i killarnas ögon. Utan alla drogs till mig
Jag var fortfarande den tysta, sa inte mycket. Utan sa jag något så var det med blickarna. Jag visste hur jag skulle göra. Såg hur tjejerna blev allt irriterade för varje dag som gick, dem var vana att få uppmärksamheten, nu var det min tur.
Så fortsatte jag tills jag började gymnasiet. Inga idioter till tjejer skulle trycka ner mig utan att bli straffade.
Jag började gymnasiet, började klä mig som jag brukade. Trasiga kläder och svart. Jag är metal tjejen så jiddra inte. Det var då det mesta började hända. Jag fick snabbt vänner så jag var aldrig utanför. Vi började göra en hel del saker som inte accepterades. Vi fuskade, slogs, startade bråk. Uppförde oss aldrig. Skolkade en hel del. Kom snabbt på lärarnas svarta lista.